Från 1973 regiserad av Nicolas Roeg.
Handling: Paret Baxter (Sutherland och Christine) befinner sig i sorgbearbeting efter deras dotters dödsfall. Under ett arbete i Venedig träffar de två systrar som säger sig vara synska. De kommer med en varning från andra sidan. Samtidig börjar herr Baxter se en liten flicka som ser precis ut som deras dotter.
Recension: detta är en av de stora klassikerna som alla kritiker sjunger sitt lov till. Och det är ett mästerligt skådespel om ett par som befinner sig i efterspelet av en fruktansvärd tragedi. Det har gått så pass lång tid att livet börjar få en nyorientering men förlusten av ett barn är så stor att det inte går att värja sig från den. Samtidigt som sorgen inte längre är förkrossande. Bara för att bli en ytterst förståelig besatthet när han börjar tro att han sett sin dotter igen. Som sagt mästerligt skådespel.
Men den var lite långsam och seg. Flera gånger då jag tyckte att nu sniglar sig filmen fram och det förtog en del underhålling av filmen. Jag har inget emot en slowburn men stundom kände jag att nu händer ingenting och det är trist. Samtidigt ser och förstår jag varför filmen är en klassiker. Och sen vi ju slutet. Jäklar i min lilla låda vilken slut. Som sagt en klassiker.
Betyg: av 5