Film nr 13: Visiting Hour regisserad av Jean-Caulde Lord år 1982.
Handling: Deborah (Lee Grant) är en tv repoter som kämpar för kvinnors rättigheter. Detta irriterar Colt (Michael Ironside) som hatar kvinnor. Han anser att hon borde läras en läxa och attackerar henne i sitt hem. Med flera knivhugg kommer hon undan och blir inlagd på sjukhus. Men Colt är tänker avsluta sitt jobb och smyger sig in på sjukhuset.
Recension: ”Mördaren går roden” är den svenska titeln på denna kanadensiska slasher. Och slasher var vad jag var inställd på. En knäppjök som begår ett x antal mord i sjukhusmiljö. Men det var inte riktigt vad jag fick. Filmen är helt klart en slasher men jag skulle hävda att detta är en väldigt vuxen sådan med en väldigt allvarlig underton.
Slashers fokuserar oftast på tonåringar som festar och har kul medan en mördare smyger på dem, typ Halloween och Fredagen den 13:e. Denna film tar avstamp i mäns våld mot kvinnor och kvinnans otroligt utsatta situation när hon väl fallit offer för detta våld.
Mördaren, spelad av Michael Ironside, går lätt att placera i vår egen tid som en kvinnohatande incel som spenderar sina dagar med skriva dödshot till kvinnor på sociala medier eller spyr ur sig konspiratoriskt nonsens. Han är djupt rasistisk och anser att världen står i skuld till honom.
Filmen var djupt obehaglig då man inte känner sig trygg någonstans. Deborah är inte säker i sitt hem eller på sjukhuset och frustrationen blir stor när ingen tar hennes oro på allvar. Även när polisen väl är involverad funkar det inte. Polisen är styrda av protokoll och logik medan de är ställda mot en helt irrationell människa.
Det var skrämmande hur aktuell denna film käns idag, 40 år efter att den gjorts. Och det är den stora sorgen att detta problem med kvinnohat alltid varit en plåga i vårt samhälle.
En fantastisk film som gav mig många tankar och överraskade mig stort. Också en av de mest obehagliga filmer jag sett på länge.
Betyg: 
av 5. Fullt betyg!
